Envy is a waste of time
Det är så tråkigt att se hur elaka människor har blivit och hur ond världen är. Till höger och vänster hör(eller i många fall läser) man om andras sorg och svåra tider. Människor väljer att dela med sig av sin smärta i hopp om stöd, men får sällan en axel att gråta mot eller tröstande ord att mätta sin tomma själ med. Man trampar mer, man trycker ännu längre ner och låter smärtan göra sig verklig för den svaga, lid tills du inte längre orkar leva.
Jag läste någonting idag som rörde till i mitt huvud ordentligt. Jag känner fortfarande hur min ilska kokar och bara väntar på att få välla över. En person som har förlorat sin kärlek, öppnar sig för okända människor som bara väntar på att få något att kasta sig över. Att spy ut all ondska som de bär inom sig, för att hjälpa till att gräva en djupare grop istället för att erbjuda en hand. Och resultatet blir att man skäms, man ska aldrig behöva skämmas för att känna. Jag blir så ledsen, men samtidigt så är jag knappast förvåndad. Människor som aldrig har kunna glädjas åt andras glädje och skratta med en, varför ska de kunna dela ens sorg?
Sen att det finns bittra människor som påstår sig veta om inte allt, men ett och annat "han är ett svin", "hon särade på benen", "det är inte kärlek"...men ingen kan någonsin veta och just därför kan ingen någonsin ta det ifrån en.
Det var så mycket tankar som rörde omkring i mitt huvud att jag egentligen inte ens fick hälften av det jag ville säga, sagt. Point of the story var iallafall att, man ska hålla huvudet högt, det är naturligt att känna sig ensam ibland, men vi alla sociala varelser som är i behov av gemenskap. Ta vara på människor runt omkring dig, de som verkligen bryr sig om dig, även om du känner att ingen lyssnar eller överhuvudtaget ser dig..det kommer alltid att komma en tid då det tomrum han lämnade efter sig, inte längre existerar.
Tillsammans är vi starkare,
Med kärlek / Luc
Jag läste någonting idag som rörde till i mitt huvud ordentligt. Jag känner fortfarande hur min ilska kokar och bara väntar på att få välla över. En person som har förlorat sin kärlek, öppnar sig för okända människor som bara väntar på att få något att kasta sig över. Att spy ut all ondska som de bär inom sig, för att hjälpa till att gräva en djupare grop istället för att erbjuda en hand. Och resultatet blir att man skäms, man ska aldrig behöva skämmas för att känna. Jag blir så ledsen, men samtidigt så är jag knappast förvåndad. Människor som aldrig har kunna glädjas åt andras glädje och skratta med en, varför ska de kunna dela ens sorg?
Sen att det finns bittra människor som påstår sig veta om inte allt, men ett och annat "han är ett svin", "hon särade på benen", "det är inte kärlek"...men ingen kan någonsin veta och just därför kan ingen någonsin ta det ifrån en.
Det var så mycket tankar som rörde omkring i mitt huvud att jag egentligen inte ens fick hälften av det jag ville säga, sagt. Point of the story var iallafall att, man ska hålla huvudet högt, det är naturligt att känna sig ensam ibland, men vi alla sociala varelser som är i behov av gemenskap. Ta vara på människor runt omkring dig, de som verkligen bryr sig om dig, även om du känner att ingen lyssnar eller överhuvudtaget ser dig..det kommer alltid att komma en tid då det tomrum han lämnade efter sig, inte längre existerar.
Tillsammans är vi starkare,
Med kärlek / Luc
Kommentarer
Trackback
