keephating

Känslor som bränner hål i min själ. Jag gräver ner dom, djupt. Gömmer dom någonstans mörkt och långt borta. Jag vill inte hitta dom, för att jag vill inte att dom ska finnas. De får inte finnas. Förr eller senare kommer dom att hitta fram. Dom kommer nå upp till ytan och göra sig synliga, för dom finns, dom är där även fast dom inte syns. Istället drar tankarna runt i mitt huvud som en storm. Vinden fångar allt och efter det är ingenting sig längre likt. Plötsligt slocknar det. Det blir tyst och man slutar tänka. Tankarna, dom finns där, men du finns inte hos dom. En liten del av mitt inre dör varje gång och jag låter det. Det kommer aldrig hända igen.