Ibland undrar man, vem uppfann kärleken?

Jag ler genom mörkret, bara för att jag vet. Jag vet att du finns där när det blir ljust igen. Det är det enda som känns bra, min trygghet. Det är du. I ditt hjärta, det är där jag hör hemma. Så varje gång någon släcker ljuset, fortsätter jag att le. Jag är inte längre rädd för mörker.




Tillsammans är vi starkare/ Luc

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0