keephating

Det skrämmer mig, att livet är något vi fått till låns. Det finaste vi har kan tas ifrån oss, lika snabbt som vi fick det. Livet, ingen har gjort sig förtjänt av det men ändå tar vi det alla för givet. Vi tänker aldrig på det, men det krävs sällan mycket. Ett ögonblick. Och allt är borta. Det gör ont i hjärtat att veta därför blundar vi inför det, vi gläds, vi sörjer och vi kämpar. För att få en dag, en minut och en sekund till. En sekund mer, en sekund längre bort från längtan, saknad och ensamhet. Kan man sakna något som egentligen aldrig var ens eget? Om det var till låns måste det förr eller senare tillbaka. Har jag tur är de det senare. Men vad vet jag om tur, vad är tur och hur kan tur föda liv.

Det är ödet. Ödet, att ett litet liv hamnar i en stor människas händer. Från ett liv, skapas ett annat och från ett varmt hjärta föds kärlek till ett annat.

När det hjärtat slocknar. Finns bara sorgen, älska sorgen som finns i ditt hjärta. För i ditt hjärta, bakom sorgen finns fortfarande ett litet, litet hjärta.♥